Det här passet är däremot otroligt välarbetat för att vara mig. Jag har mixat massor, räknat, testat, övat, justerat volymen, mixat lite till… Jag har tänkt på musikstilarna, på attitydskillnaderna i låtarna, på känsla, på mitt eget ledarskap och hur det förändras när låtarna har olika karaktär.

När jag sitter här med den färdiga skivan känner jag: Det här är det bästa passet jag gjort i år! Och det känns skönt.

Känner att kroppen hänger med, vill och orkar. Visst är den lite stel efter Mijas pass i tisdags (ja, efter alla jympapass just nu). Men när jag väl är igång känner jag inte av några konstigheter. Så därför är planen just nu att vila fredag och lördag. Sen har jag själv spinning på söndag. Och på måndag vill jag köra cirkelfys! Jag har saknat det mycket den senaste tiden, men jag har tyckt att det är lite tufft för mig i det skicket jag varit…

Nu är jag redo. Kul!

Eller jag börjar i alla fall komma tillbaka. Det har varit ett tufft år för mig. Mina tankar har snurrat i huvudet – Vem är jag? Vad vill jag göra? Vart är jag på väg?

Jag har separerat. Jag har börjat en ny utbildning. Jag har träffat nya vänner. Jag har skaffat mig en inneboende. Och ett par skor jag aldrig skulle ha köpt för ett år sedan.

Träningen har kommit bort någonstans. Inte helt, jag har ju mina spinningpass som jag måste leda om jag inte officiellt vill ta avstånd. Men jag har inte orkat mer än så. Varit sjuk mycket. Tänkt mycket. Så när jag orkat har jag kört ett pass, vad jag än känt för. Och varje gång har jag upptäckt att det är jätteroligt. Att jag mår bättre, är gladare. Att jag känner samhörighet med mina friskisvänner. Att livet är ganska fint ändå.

Men ändå har träningen inte riktigt kommit igång. Alla nya vanor, nya tankar och nya intryck har lämnat mig för trött för träning. Och jag har förändrats. Förändrat bilden av mig själv, förändrat mig själv. Livet är förändring. Konstant förändring. Ibland är det enda man kan göra att följa med och se var man landar.

Men nu börjar jag landa. Och någonstans vet jag att det finns en sak som inte förändras. Jag måste träna. Jag är beroende av rörelse, av att vara ett med min kropp, av att utmana mig själv. Jag är beroende av Friskis. Av mina motionärer, mina kollegor och mina vänner som finns där.

Så jag börjar lite försiktigt. Idag har jag varit på jympa. Imorgon är det spinning. Vad som händer på torsdag får kroppen avgöra – är det huvudet som bestämmer blir det jympa med gladaste Sara. Men om kroppen inte vill det finns det ju en annan vecka. Jag smyger mig tillbaka på kroppens villkor.

Och varje gång jag tar mig till Friskis upptäcker jag att jag älskar det.

De här nålarna ska sitta tio dagar!

Jag drömmer om cykelsäsongen. Om distanser. Om att trötta ut kroppen och få frihet att tänka. Och jag drömmer lite om Vätternrundan. Jag är anmäld, har jag sagt det? Jag valde en tidig start. Drömmen är att det är fint väder och att jag får cykla genom hela natten. Se soluppgången, cykla i mörkret längs de vackra (och läskiga) gatorna, uppleva soluppgången. Drömmen är att jag får träffa många trevliga cyklister. Drömmen är att få vara stolt över min prestation.

När jag tänker så här minns jag verkligen vad jag älskar med träning. Jag tycker om att gå och träna, men att klara något långt, spännande och nytt är bättre. Det är fantastiskt!

Nu var det länge sedan jag skrev. Det känns som att jag gått i ide denna vinter, men orken och motivationen börjar återvända. Och spinningen är alltid veckans höjdpunkt. Även när jag är trött och seg, så vaknar jag i spinningsalen. Kroppen vaknar, huvudet vaknar.. och jag är fokuserad igen.

Idag har jag kört ett baspass och jag hade en genomgående bra känsla, från det att jag gick in genom spinningdörren vid 17-tiden, genom introt 17:15 och genom hela spinningen 17:30. Jag hade några fina diskussioner i enrum med ett par av mina motionärer, jag fick stå och prata och skoja en stund med mina motionärer utanför spinningsalen, jag lyckades skapa en bra ”relation” med intromotionärerna och kände att de var trygga och glada när vi började. Och jag gjorde ett bra pass. Ett normalbra baspass. Jag är nöjd.

Fick dessutom en jättefin kommentar av en stammis. Hon sa att hon verkligen gillar min ledarstil, att jag vet exakt när jag ska peppa osv. Åh, så kul att höra! Tack, tack, tack.. imorgon blir det medel!