Häääärligt!

Jag har haft en fantastisk kväll. Först spinning som gick – okej, varken plus eller minus. Nästan helt fullt var det. Och efter det cirkelfys där jag kunde ta en hel del tyngre vikter. Jag blir starkare!

Mellan spinningen och cirkelfysen var jag inne och bytte bort friskis-tröjan i omklädningsrummet, och började då prata med en av mina riktiga stammisar. Jag fick fint beröm. En del var beröm som jag hört många gånger förut – bra musik och så vidare. Men jag tyckte det var extra roligt att höra att hon tyckte att jag är entusiastisk och berömmande. Det bästa är att jag blir ännu gladare och ännu mer entusiastisk inför nästa pass. Längtar redan till söndag!

Vet ni vilken dag det är idag?

Onsdag!

Veckans bästa dag har kommit!

Idag pluggar jag hemma, för att senare i eftermiddag göra vid mig inför veckans bästa träningskväll.

17:45 har jag medelspinning

18:45 blir det umgänge och mellan-pass-fika med Ahrens och Danial

19:45 blir det cirkelfys

Varje onsdagkväll är jag trött i hela kroppen. Och varje onsdag kväll längtar jag efter nästa onsdag.

Om jag fick beställa…

Att vara sjuk är ingen favorit och jag gör allt jag kan (sova bra, äta mycket vitaminrik mat, tvätta händerna så ofta som möjligt osv) för att slippa bli sjuk. Men förr eller senare blir jag det. Oftast ungefär tre gånger per år. En gång i början av hösten, en gång under vintern och en gång precis när sommaren ska komma igång.

Någon gång under hösten borde jag alltså bli sjuk, men ännu har det inte hänt något speciellt. Slemhinnorna är lite slemmiga, men det blir de ofta på mig när vädret blir kallare så det behöver inte alls ha något med en förkylning att göra. Men om jag får välja, så tar jag gärna den där sjukomgången nu. Alla helger hela oktober ut är planerade, men de sista helgerna är sådana som inte tillåter sig att ombokas. Den 17e oktober är det funkisdag på friskis. Och helgen därpå är det rosa bandet spinningen.

Därför beställer jag en sjukomgång nu, och undanbeder mig en omgång i slutet av oktober.

Jag behöver bli utmanad!

Jag har ett problem. De senaste 2-3 veckorna har jag funderat på varför jag inte kommit igång med läsandet av kurslitteraturen (jag har skumläst lite i de akutaste böckerna). När jag tänker på skolan eller har den där lediga tiden som inte är ledig, utan är till för att läsas på, blir jag trött, hängig och allmänt ointresserad. Jag har till och med funderat på om jag helt enkelt är utmattad efter farfars bortgång eller något av det jag varit med om inom psykiatrin under sommaren. Men när jag idag blev tvingad att köpa en bok som inte kommer att finnas på biblioteket under det närmsta halvåret, kom jag till slut på vad det är som är fel.

Den här kursen är ingen utmaning

Än så länge bjuder den verkligen inte på någonting. Föreläsningar och helt värdelösa seminarium. Vi har haft några trevliga diskussioner i gruppen, men det har inte hänt något riktigt på djupet. Det finns inget riktigt mål. De sista 2-3 veckorna av kursen ska vi jobba med ett case. Vi är 5-6 personer som tillsammans ska lösa det. Egentligen behöver jag alltså inte ens ha läst all kurslitteratur för att klara mig… jag behöver bara uppdatera det som är akut. De tre första föreläsningarna handlade om organisation. Det har jag redan läst 1,5 termin i, så det gav inte sådär jättemycket.Det fanns ingen mening med att läsa litteraturen – vad ska det ge?

Det här är precis samma problem som jag hade med träningen precis innan jag satte nytt 6-veckorsmål. Problemet är bara att det inte finns något roligt i ett mål om att ”läsa 600 sidor”. Det krävs något mer. Något som har med mitt framtida yrkesliv att göra och som ger mig något att klura på, något att kämpa för. Precis som med träningen.

Fint besök

Egentligen var det meningen att Maria och Ingela skulle komma redan på min diplomering. Tyvärr fick Ingela en allergisk reaktion och satt på akuten medan jag hade mitt pass. Maria skulle åka med Ingela till Malmö, så hon hade inte heller någon möjlighet att komma. Vi bestämde genast en ny tid ungefär 1,5 månad senare. När dagen väl kom gick allt möjligt fel. Maria och Ingela fastnade på motorvägen, och kom till friskishuset en minut innan passet skulle börja. Jag hade bokat biljetter till dem och tagit ut dem när jag fick reda på att de var sena, men sedan kraschade alla datorer på friskis och det blev för många motionärer i salen och varken Maria eller Ingela fick plats.

Vi bestämde en ny tid, och valde då ett vik jag skulle ha en bit in på terminen. Ungefär en vecka senare hade den ledare jag skulle vicka för bestämt sig för att hon inte hann med spinningen denna terminen, och gett bort passet till en annan ledare. Alltså försvann mitt pass, och vi fick planera om igen. Då valde vi idag! Redan vid kvart över tio mötte jag tjejerna utanför friskishuset. Mitt pass skulle inte vara förrens elva, och huset öppnade först halv elva så vi stod utanför och pratade en stund. Fler och fler samlades utanför friskis dörrar och vi bestämde oss för att närma oss när klockan blev halv. När jag tittade in var det helt mörkt. Lokalerna ligger visserligen på andra och tredje våningen, men för det första brukar trapporna vara tända om någon är där (så att man inte ramlar) och för det andra så kommer det ett ljus uppifrån ändå om där är någon. Jag förstod direkt att något var fel och plockade fram telefonen. Jag började med att ringa in i huset, men fick som väntat inget svar. Sedan letade jag igenom telefonboken och hittade funktionärssamordnarens nummer, som jag försökte ringa. Hon hade telefonen avstängd. Efter det ringde jag en spinningkollega som varit med i föreningen länge och sitter i styrelsen. Den person jag verkligen borde ringt, som är ansvarig för receptionen, saknade jag numret till.

Jag, Maria och Ingela skämtade lite om att det här var ödet som försökte få dem att hålla sig borta från mitt pass igen, men jag blev mer och mer orolig. Fem över halv kom i alla fall Thomas, som står i receptionen men som idag skulle vara värd. Han hade inte sin nyckel med sig, men åkte genast hem och hämtade den och kom tillbaka dryg tio minuter senare. Lättade gick vi alla in. Medan Thomas gick runt och öppnade gymmet startade jag receptionsdatorn, loggade in ledarna och tog ut biljetter till Ingela och Maria. Sen tog jag nyckeln och gick in i spinsalen. Och det blev pass!

Ledarutveckling

De senaste tre gångerna jag haft spinning (utom i söndags, när vi bara var fem stycken och det är orättvist att jämföra med) har jag känt mig riktigt duktig! Det känns som om jag verkligen blivit bättre på att peppa och att jag känner mig mer engagerad tillsammans med gruppen. Det känns som att jag har mer interaktion med deltagarna inne i passet, även om jag verkligen försökt haft det även innan. Det är roligt att känna att jag utvecklas och det kommer jag nog aldrig att sluta göra som ledare. Men jag hoppas att jag känner så här de allra flesta passet. Det är inte så att det riktigt lyser om mig (det gjorde det nog i måndags för då kände jag mig riktigt duktig), men ändå så att jag känner att jag haft ett bra pass. Så ska det vara!

Ljuspunkten i schemat

Schemat för andra halvan av terminen har äntligen kommit. Jag blev ganska besviken när jag såg det, för det är ganska utspritt över många dagar vilket gör det svårt för mig att lägga schema för extrajobbet. Dessutom gillar jag att ha några dagar där man inte behöver åka på föreläsning. Jag har ofta svårt att komma igång att läsa när jag kommer hem från en föreläsning. Det känns som att jag ”gjort mitt” då, även om det bara var två timmar i skolan.

Men det finns i alla fall en bra sak i det schemat som inte finns första halvan av terminen – tisdag lunch är ofta ledig! Det betyder att jag kommer att kunna ta mig till cirkelfys lunchpasset de allra flesta veckorna under november och december. Det är precis vad jag velat hela terminen!

En månad kvar till årets roligast spinningevenemang!

Idag är det en månad kvar till rosa bandet spinningen! Jag är redan jättetaggad. Blir det som förra året så är jag jättenöjd, men arrangörerna jobbar på ett ännu bättre arrangemang i år! Jag ser fram emot att köra konstigt och sova konstigt och äta hela tiden. Jag ser fram emot att träffa alla roliga, engagerad galningar som är där. Dessutom kommer jag vara i ett lag med ett par underbart knäppa tjejer. Otroligt roligt, alltså!

Om du inte har gjort det än, anmäl dig här!

Om du inte är sugen på att spinna går det också andra typer av pass under dygnet, mer information kommer senare! Om du bara vill skänka en peng, gå till insamlingen. Dessutom får du gärna ta en titt på den här listan, för att se om det finns något annat du kan hjälpa till med.

Jag har blivit lite stakare!

Veckans cirkelfyspass är avklarat! Idag hade jag faktiskt blivit lite bättre – det är ju roligt att se och känna! Men visst, jag hade kunnat göra mycket bättre, blanda annat behöver jag lära mig att gå djupare ner i utfallen åt sidan (som görs från en bosuboll). Det är en riktigt pulshöjare så andra och tredje varvet blir det lite mindre böjning… det ska jag jobba på!

Cirkelfys/Ki-box pass nummer tre av tio är alltså utfört! Ett till får jag lov att missa, men jag har sett att det finns några veckor när jag kanske kan gå på lunchpasset senare under 6-veckorsperioden. Men det beror också på vad mina kursare säger, vi ska ha grupparbete då..

Funderingar

Jag funderade länge på om jag skulle köra Ki-box idag eller inte. Höften gjorde inte så ont, men lite grann. Och jag ville ju inte göra det hela värre, utan det är bättre att låta det läka. Dessutom hade jag någon känsla i mig… jag var nog mest lite trött och funderade på att vila.

Sen kom det ett mail från Jessica om att hon blivit halvsjuk och att hon hoppades att kunna hitta en vikarie i sista minuten, så att hon kunde kurera sig och bli helt frisk inför nästa pass. Jag funderade lite och bestämde mig sedan för att ta det! Jag ville ju helst träna någonting, för imorgon har vi områdesmöte och då hinner jag nog inte träna.

Och det blev riktigt bra! Höften kändes inte av och jag piggnade till. Dessutom var det riktigt roligt att leda ett så långt pass. Det kändes som om det fanns väldigt mycket mer utrymme att komma igång på, och väldigt mycket mer utrymme att få kontakt och peppa och så vidare. När slutet kom kände jag mig fantastiskt duktig! Det var ett sånt där riktigt bra pass, som man blir riktigt glad när man haft. KUL!

Nu ska jag ta det lite lugnt med sambon, fortsätta chatta lite med en av mina hemflugna utbytesstudenter och kanske dricka lite te… Trevlig kväll!