Vissa saker ska helst inte hända.

Bakgrund:

Mamma har pluggat biomedicin på Lunds Universitet och under tiden på programmet träffade hon en tjej, Caroline. Denna tjej flyttade från Lund en bit upp (Småland/Blekinge) för en mycket äldre man, Jonny, och vi brukade åka och hälsa på dem då och då. En stor del av det jag har ridit red jag där och jag fick vara med mata djuren och mjölka kor och så vidare. Jag och min vän, som också var med, brukade skriva brev till Caroline och hon skrev tillbaka några gånger, men efter ett tag slutade svaren komma och vi skrev ytterligare några brev som blev utan svar. Mamma och Caroline tappade kontakten och 6-7 år, om inte mer, har gått sedan jag sist funderade på Caroline och Johnny i någon större utsträckning.

O-bakgrund (nutid? idag?)

Igår fick jag ett samtal som jag missade eftersom nio personer stod i kö för att få träffa mig och ta del av min otroliga kompetens på jobbet. Jag kände igen numret lite grann och slog sedan upp det för att se att det var Caroline och Johnny som hade ringt. Jag försökte ringa, men förmodligen var det dags att gå ut till djuren och ingen svarade. I stället försökte jag ringa mamma och berätta att de ringt men fick inget svar.

Idag ringde det igen om givetvis satt jag i möte och märkte det först senare. När det var mindre och göra bestämde jag mig för att gå och ringa igen och lagom när jag tappat hoppet så svarade Johnny. Jag misstänkte att det var Caroline som ringt, det var trots allt henne jag haft bäst kontakt med (och uppfattat att mamma också haft bäst kontakt med).

Jag frågade om det var han eller Caroline som hade ringt och han sa att de varit separerade i 1,5 år eftersom hon lämnat honom för en annan man (och därmed var det underförstått att det var han som ringde). Hon bodde nu i stan. Han fortsatte lite trevande. Han ville gärna ta upp kontakten med oss igen. Han tyckte att vi var så trevliga människor. Han tyckte väldigt mycket om min mamma. Jag svarade okej och försökte fundera ut vad han kunde vilja men han fann snabbt modet och kom fram till det han egentligen ville säga. Han vill att vi ska komma dit och han vill gärna bjuda min mamma på dans den 19e. Det är en stor dans då och han har alltid tyckt väldigt mycket om min mamma.

Ungefär här infann sig känslan av pinsamhet tillsammans med en lite fnittrig känsla i magen. Han frågade lite om mamma och mig och jag svarade på hans frågor men funderade samtidigt på om han ringde mig för att bjuda ut min mamma. Jag vet ju om att man inte kan hitta henne på eniro, så det var ju inte så svårt att räkna ut varför det var jag som fick samtalet. Han berättade hur svårt han haft att hitta oss, eftersom han inte kom ihåg vårt efternamn. Och berättade igen hur mycket han tycker om min mamma. Alltid tyckt om min mamma. Jag fick berätta om mammas utbildning, om hennes jobb och om min utbildning. Jag fick berätta att vi båda flyttat till Lund och han ville gärna veta vad hon har för bil nu (??). Jag misstänker att han frågade det för att senare få berätta att han själv fått ny bil. Det kändes som om han stylade. Jag funderade frenetiskt på hur jag ska kunna avsluta samtalet och om jag på något sätt kan föra fram att mamma faktiskt är upptagen. Den senare frågan löste sig av sig själv när han (efter tio minuter om Caroline och deras gemensamma dotter och några omgångar av ”Jag tycker så mycket om din mamma”) frågade om hon hade någon man nu. Jag svarade att de varit tillsammans i några år men kände samtidigt på mig att om man sökt upp någons dotter och ringt henne och berättat vad man vill, så backar man inte för en pojkvän! Istället sa han ”Bor de tillsammans?” och efter mitt nej ”Det är alltid värt ett försök”.  Jag började nu känna både att den där fnitterkänslan i magen var svår att hålla tillbaka och att det förmodligen satt en hög folk och väntade på mig. Jag lovade att be mamma ringa honom och han insåg efter några minuter till att jag ville gå och lät mig göra det.

Tyvärr har jag inte fått tag i Mamma för en kommentar, men jag misstänker starkt att det blir ett nej.