Mycket om ingenting alls.

Hej!

Idag blir ännu en lugn dag. Känner mig frisk igen, förutom lite, lite, lite slem… Jag hoppas att den sista dagen vila ska ta bort det sista, så att jag är fräsch även efter spinningen denna gången. Retfullt annars.

Jag hade hoppats på att kunna plugga lite idag, men sen blev jag plötsligt bokad på en avdelning och ska jobba. Det var visserligen bra, jag behöver någon dag till denna månaden för att det ska kännas bra. Så nu ska jag snart sticka till jobbet, och kommer att vara där till nio ikväll. När jag väl är där kommer jag nog att tycka att det är rätt skönt att ”få det gjort”. Ska jag jobba någongång, kan jag ju lika gärna göra det nu. Och det är en trevlig avdelning!

I övrigt händer det inte alls mycket i mitt liv idag. Jag har varit och övningskört (Ja, jag har ju inte pratat om det här på bloggen – men jag hör ju till dem som inte tog körkortet när de var 18 år eftersom det inte fanns resurser. Jag hade tänkt ta det när jag börjar jobba, men nu har min pappa fått pengar och betalar och jag har börjat köra). Dessutom har jag hunnit med att skriva lite på en arbetsansökan och förbereda middagen (som jag nu jobbar medan den äts!) och lite mat till mig att ha på jobbet.

Träna lite för mig också i eftermiddag!

6-veckorsmål

Det är två veckor sedan mitt senaste 6-veckorsmål tog slut. Jag har haft svårt att komma på något den här gången. I huvudet vandrar tankar som:

Vad är viktigt?
Vad är roligt?
Var vill jag vara om några veckor? i slutet av terminen?
Vart vill jag på längre sikt?

Och anledningen att det varit svårt är att jag inte vet. Det finns inga övergripande mål. Drömmarna har lagts på hyllan. Kvar är att jag vill ha roligt i min träning, och att jag vill vara i bra form. Jag vill kunna leda mina pass och känna mig i hyfsad form när jag gör det, jag vill kunna cykla till skola och jobb, bära matkassarna från ica och orka med vardagen i övrigt. Och så vill jag trivas med mig själv. Det är bara en av de sakerna som inte riktigt stämmer nu – jag trivs inte i min kropp efter att sommarens lilla viktökning. Jag vill ner, men känner mig omotiverad.

Egentligen vet jag allt om hur jag ska göra för att gå ner i vikt. Och jag behöver verkligen ingen diet, eller kaloriräkning eller något sånt för att lyckas – men att veta och göra är inte samma sak. Därför behöver jag strama upp lite, lägga lite försiktig press på mig och hitta rätt igen. Träningen är alldeles tillräcklig i dagsläget. Jag kör ungefär 4 pass i veckan. Ibland mer, ibland mindre. Jag cyklar till och från skola, jobb, affärer och så vidare.

Det som saknas är att jag äter bättre. Mindre sötsaker och mer fokus på bra mat lagom ofta. Under en kort period tänker jag registrera allt jag äter för att få en uppfattning om hur mycket jag egentligen får i mig på en dag. På sikt vet jag att kaloriräkning inte är särskilt bra för mig. Jag är glad att jag gjorde det en gång i tiden, för det lärde mig mycket om hur man bör äta – men tyvärr blir jag alldeles för fixerad vid vad jag äter och hur mycket det är ”värt”. Därför kommer jag att räkna i fyra veckor (möjligtvis lite kortare om det känns bättre). Poängen är att jag helt enkelt ska få en uppfattning om hur mycket jag äter (totalt och av olika näringsämnen) och att jag får den extra kontrollen av vad jag äter som följer med automatiskt när man senare måste skriva ner det.

Just nu väger jag 70,5. När jag ligger runt 64 brukar jag trivas väldigt bra med mig själv, så målet är att landa på 63-65 kilo någonstans, på sikt. Något exakt viktmål för de är 6 veckorna sätter jag inte, utan jag vill helt enkelt få rätt på maten och därmed gå ner i vikt på sikt. Jag kommer att väga på mig på lördagar och uppdaterar er då!

Vilopuls

Förr tog jag vilopulsen relativt ofta, men sen har det blivit mer och mer sällan. På funbeat har jag bara registrerat vilopuls en enda gång och det var i maj i år (senast jag tog den på ett riktigt sätt). Då låg den på 52 och lägre än så har jag aldrig kommit (första gången jag mätte den låg den på 58). Medan jag sett den sjunka har det också blivit en grej att få den att sjunka. Som ni kanske vet, så är den lägre ju mer vältränad man är (men det finns också genetiska skillnader, så man måste jämföra med sig själv!). Och 52 är ju inte så långt från 50, så jag vill väldigt gärna komma ner under 50. En vilopuls som börjar på fyra hade ju inte varit fel alls. När jag för någon månad sedan testade en automatisk blodtrycks- och pulsmätare hade 52-54 någonstans precis efter jag satt mig. Sedan dess har jag velat ta vilopulsen igen, men det har inte blivit av.

Idag försökte jag mäta vilopulsen mitt på dagen, vilket ju inte är optimalt. Det var mest för att jag har lite funderingar på hur frisk eller sjuk jag egentligen är. Jag mår bra rent allmänt, men är lite hes och dessutom var jag rejält snorig och slemmig i morse (gult, tjockt och jättehemskt).  Som lägst kom jag ner i 52. Så nu vet jag ingenting. Är min vilopuls ungefär som innan – och jag är frisk med lite efterverkningar? Eller är min vilopuls flera slag lägre och jag har något förhöjd vilopuls nu?

Jag får helt enkelt vila idag, och vänta på att bli helt frisk så att jag kan få reda på svaret. Tänk om den börjar på en fyra!

Jobbigt!

Det blev spinning med nya passet. Riktigt, riktigt jobbigt var det. Det märks att jag kört det andra ett tag och att kroppen vant sig. Nu var medelpulsen 10-15 slag högre än vad den varit på det andra passet i slutet. Det är massor! När vi lämnade spinningsalen var jag trött i hela kroppen och seg i benen.

Resten av dagen har jag helt enkelt tagit det lugnt. Jag, Marri och Danial åt lite lunch med ägg, bröd och pålägg efter träningen och sedan pratade vi tills Marri skulle åka hem. Efter det har jag vilat lite, tittat på film samt städat om och flyttat runt i en del förvaringsutrymmen här hemma. Just nu ser jag verkligen fram emot en lång natts sömn. Det första jag har planerat inför imorgon är ett möte klockan 18, så jag kan verkligen ta sovmorgon! Det ser jag fram emot, det har varit lite sådär med sömnen de senaste dagarna.

Sov gott!

Äntligen träning!

Ja, idag är det äntligen dags! Nästäppan, halsontet och tröttheten är borta och det känns rimligt att anta att jag kan hoppa upp på cykeln igen. Om 40 minuter ska jag hämta en av mina äldsta barndomsvänner vid tåget, och sen är det snart dags. Inte bara är det en vännina på besök och första gången jag leder på en vecka – dessutom ska jag köra mitt nya pass för första gången idag!

Det här ska bli kul!

 

Nästan frisk!

Hej!

Jag och Jeanette var i Ullared hela dagen igår, så därför har jag inte skrivit något. Men egentligen spelar det mindre roll, den här bloggen är som minst rolig när jag är sjuk – det händer ju ingenting då. Jag mår mycket bättre. Har inte ont i halsen, och näsan är inte täppt längre. Lite snorigt är det, men jag ska nog klara att ha mitt pass imorgon som vanligt. Det känns bra. Jag saknar spinningen.

Imorgon ska en av mina barndomsvänner komma hit och delta på mitt pass dessutom. Det har vi försökt planera in sedan jag diplomerades, men det har kommit olika saker mellan varje gång. Den här gången SKA allt gå enligt planerna – och då har jag givetvis inte utrymme att bli sjuk.

Idag ska jag bara ta hand om mig själv. Sova och vila, dricka och äta ordentligt och helt enkelt skrämma bort de sista sjukdomssymtomen.

Trevlig helg!

Veckans maträtt: Pastagratäng

Som en del av er säkert vet, så älskar jag pasta! Därför står en lättlagad pastagratäng högt upp på min vardagsmats-lista. Jag är ganska säker på att ursprungsreceptet kommer från Buffé. I det receptet har de valt färdig ost- och tomatsås för att det ska gå ännu snabbare. Jag gillar inte färdiglagat, och gör min egen sås. Det går faktiskt fort ändå!

Fördelar: Snabb, enkel och god vardagsmat!

Ingredienser:
3/4 pastapaket (mina är 500 gram, så ungefär 375 gram då)
400 gram kalkonkassler eller färdigstrimlad kalkon
10 soltorkade tomater
3 vitlöksklyftor
1 burk kronärtkockshjärtan på burk
1 dl riven ost
2 ägg

Ostsås:
2 msk smör
2,5 dl matlagningsgrädde
1 dl mjölk
3 dl riven ost
några matskedar vetemjöl

Tomatsås:
1 paket passerade tomater (500 gram, men mer eller mindre spelar mindre roll)
salt, svartpeppar, timjan och oregano

Tillagning:
Sätt ugnen på 250 grader. Koka pastan och skär kalkonkassler, soltorkade tomater, vitlök och kronärtskockor i bitar. Blanda allt i en ungsform. Börja med ostsåsen genom att smälta smöret i en gryta. Blanda i mjölet tills det blir tjockt (en vanlig redning). Häll på grädde och låt koka upp. Späd med mjölken och låt såsen bli varm igen. Blanda i osten, lite i taget, under omrörning. Krydda med lite salt och vitpeppar. Blanda de passerade tomaterna med kryddor och smaka av. Blanda sedan tomatsåsen, ostsåsen och de två äggen. Häll såsblandningen över pastan och rör runt. Lägg den sista osten över och sätt in i mitten av ugnen, ca. 20 minuter.

:’(

Åh, om jag bara var lite friskare så skulle jag vara på väg ut genom dörren nu.

Surt.

Mår bättre, men det blir ändå ingen spinning…

Jag låg i sängen i nästan 11 timmar i natt (plus att jag igår eftermiddag bara låg och vilade samt sov ett par timmar). Kroppen svarade ganska fort, för en gångs skull. Halsen känns inte lika öm idag. Kvar är ändå känslan av att jag inte är helt frisk i halsen och en hel del snuva, så jag får helt enkelt acceptera att mitt pass är bortvickat och att jag ska ta det lugnt idag. Det kommer många onsdagar framöver, men det känns väldigt tråkigt. Både för mig, som vill ha mitt pass och mina motionärer och för motionärerna som ju kommer för att delta på mitt pass.

Men på söndag ska jag i alla fall vara frisk, och hålla mitt pass som vanligt. Det är mitt mål!

Ont i halsen

Jag borde jag ha följt den där trötta impulsen igår. Men sånt vet man inte före. Jag kände mig inte alls sjuk, men det var nog därför jag blev lite tröttare. Nu har jag i alla fall lite ont i halsen, precis vid svalget. Och så känner jag mig trött och seg. Var i skolan i morse och fick sedan sova några timmar på eftermiddagen. Dessutom har jag skickat iväg ett mail och bett om vikarie för mitt pass imorgon. Jag som vill leda så gärna!

Men jag får väl försöka se det positiva i det hela. Jag har faktiskt fått vara frisk ända till November. Förhoppningsvis är det här vinterns enda sjukomgång. Och det kan man ju överleva.